Påminnelseavgift

Även om intentionerna ofta är goda händer det att fakturor förblir obetalda långt över förfallodagen. Ibland kan gäldenären (den som är skyldig pengar) inte betala fakturan och det är anledningen till att den förblir obetald, men det kan också ligga andra anledningar bakom en sent betald räkning eller skuld.

Den som inte betalar en faktura eller skuld inom den angivna tidsramen, oavsett anledning, riskerar dock att hamna i klammeri med rättvisan och få problem med inkasso och Kronofogden. Detta är något som kan sitta kvar länge och skapa problem senare i livet när man vill ta lån eller starta ett nytt abonnemang av något slag. Det är därför rekommenderat att alltid betala av sina skulder i tid, och att inte binda upp sig på långa betalningar över tid om man inte är säker på att man kan hantera dem.

Påminnelseavgift enligt räntelagen

Förseningsersättning eller påminnelseavgift som det också kallas är en del av den svenska Räntelagen. Detta kan också kallas för dröjsmålsränta. Begreppet syftar på ett extrabelopp som läggs till ovanpå det ursprungliga fakturabeloppet som en ersättning för att betalningen görs efter fordrans förfallodag. En påminnelseavgift är inte momsberättigad och ingen moms ska därför läggas på avgiften.

Räntelagen är dispositiv, vilket betyder att den gäller om inget annat är avtalat eller särskilt föreskrivet. Om en skuld inte är betalad på förfallodagen ska ränta utgå från och med den dagen.

Kostnader för påminnelseavgifter

Vid en påminnelse, alltså ett brev eller en notifikation om att en faktura eller skuld inte har betalats i tid, har företaget bakom fakturan (även kallad borgenär) rätt att lägga till en påminnelseavgift om högst 60 kronor ovanpå beloppet på den ursprungliga fakturan. Om du då betalar den ursprungliga räkningen men glömmer att betala påminnelseavgiften på 60 kronor, riskerar du att senare få ett nytt krav på denna summa. Sedan mars 2013 har även borgenärer möjlighet att lägga på en förseningsavgift på 450 kronor i handelstransaktioner, alltså i fall där både borgenären och gäldenären är näringsidkare eller en myndighet.