Insolvens

Insolvens kallas även för obestånd, en sådan situation uppkommer då någon inte kan betala sina skulder i tid. Och det kan antas att det är ett förhållande som inte är tillfälligt utan kommer att gälla under överskådlig tid.

Bedömning av insolvens

Då det ska bedömas om en gäldenär är insolvent är det avgörande om det kan antas att gäldenären kan betala alltefter skulderna förfaller till betalning. Något krav på att gäldenären ska ha kontanta medel i en omfattning som motsvarar skulderna finns inte, i stället tittar man på om det finns tillgångar som kan omsättas för att betala skulderna, eller om gäldenären kan få kredit som kan motsvara de förfallna skulderna. Vad man bedömer i frågan om insolvens är om gäldenären långsiktigt kan betala sina skulder och inte om denne vid tiden för bedömningen har tillgångar som motsvarar de förfallna skulderna.

Bedömningen ska ske över tid

Då det ska bedömas om en gäldenär är insolvent ska alltså inte nuläget avgöra då det kan vara ett tillfälligt problem för gäldenären. Vid bedömningen krävs det att man visar att gäldenären har bestående betalningsproblem av någon form.

Fyra krav för beslut om konkurs

För att kunna fatta ett beslut om konkurs finns det kriterier för att visa att gäldenären är på obestånd. I konkurslagen finns det fyra presumtionsregler som till någon del ska vara uppfyllda för att ett beslut om konkurs ska kunna fattas.

Den första regeln är att om gäldenären visar på att denne är på obestånd ska en sådan uppgift godtas och ligga till grund för ett konkursbeslut.

Den andra regeln är att om gäldenären har varit föremål för utmätning de senaste sex månaderna och det då visat sig att denne saknat tillgångar motsvarande fordran vid utmätningen.

Den tredje regeln är att om gäldenären har ställt in sina betalningar så anses han vara på obestånd.

Den fjärde regeln är om gäldenären fått en betalningsanmaning på en förfallen skuld men inte betalt den inom en vecka, då kan borgenären begära gäldenären i konkurs inom tre veckor.